Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen - 2. Det kristna hoppet inför döden - 559. I världen är jag blott en gäst - 560. Jag längar av allt hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3. Min själ går fri ur dödens dal,
Där bojan man begraver;
I himlen bland de trognas tal
Umgängelse hon haver.
Säll den som är i Herrens hand,
Säll den som hem till fridens land
Från livets stormar hunnit.
1. Jag längtar av allt hjärta
Att saligt skiljas hän
Från all min nöd och smärta
Och bli hos Gud, min vän.
Jag önskar hädanfara
Från sorger, flärd och brist
Och evigt, evigt vara
Hos dig, o Jesu Krist.
2. Du som dig velat giva
I döden ut för mig,
Att livet skulle bliva
Min arvedel hos dig,
För dig jag lägger neder
Min börda och min stav
Och sista bönen beder,
Förrän jag somnar av.
3. Förlåt vad jag har brutit,
O Jesu, var mig huld
Och, med det blod du gjutit,
Utplåna syndens skuld.
Styrk, Herre, själv den svaga,
Gör striden lätt och kort
Och trösta dem som klaga,
Då jag från dem går bort.
4. Fort eller sent från världen
Vi vandra en och var.
Säll den som sista färden
Med tro och kärlek far!
Säll den som hoppet äger
I undergivet bröst
Och vänner kring sitt läger,
Som tala frid och tröst!
5. Gud signe eder alla,
Som här i tårar stån.
I sen, att Gud vill kalla
Min ande härifrån.
Men till ert hjärta tränge
Hugsvalelsen så mild:
Ej fjärran eller länge
Jag är från eder skild.
6. Till himlen för Guds vänner
Är vägen gen och kort.
De sina Herren känner
Och glömmer dem ej bort.
Han dem väl skiljas låter
Men blott en liten tid:
Han dem förenar åter
Uti en evig frid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
