Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen - 2. Det kristna hoppet inför döden - 567. Snart ligger bojan krossad - 568. Så vandra vi all världens väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som lämnats efter mig
En liten tid att lida
Ännu på korsets stig.
4. Så liden, tåligt liden
Och varen vid gott mod
Och Herrens dag förbiden
Och tron att Gud är god.
Ack, för så liten möda
Vad härlig lön han ger!
Här skall ej hjärtat blöda,
Ej ögat gråta mer.
5. Ty sorgerna och nöden
Ej hitta denna stråt,
Och icke mer skall döden
De goda skilja åt.
Ej synden skall besmitta,
Ej oron skall bebo
Det rike de besitta
I helighet och ro.
6. O klarhet, som fördriver
All tidens dunkelhet,
O härlighet, som bliver
Min lott i evighet,
Där alla tungor höja
Allfaderns lov och pris,
Och alla hjärtan röja,
Att Gud är god och vis!
J. O. Wallin (1814).
1. Så vandra vi all världens väg,
Den ena med den andra.
Kom, ho du är, och överväg,
Varthän du snart skall vandra.
Du bygger hus, du önskar ro:
Se här det hus, där du skall bo,
Den bädd, där du skall vila.
2. I detta vansklighetens land
Du fåfängt lyckan söker.
Du knyter dina vänskapsband
Och dina skatter öker.
Men Herren, Herren har befallt,
Att du skall dö och lämna allt,
Som fröjdat dig på jorden.
3. Se, graven öppnas, och din vän
Uti dess djup försvinner.
Han kommer ej till dig igen,
Men snart du honom hinner.
Snart vila våra kalla ben,
Och sommarns fläkt och solens sken
Skall dem ej mera liva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
