Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen - 2. Det kristna hoppet inför döden - 573. Att säga världen helt farväl - 574. Jag vet mig en sömn i Jesu namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7. Kom som du vill; ty, Herre Krist,
En gång som förr du skall förvisst
Bli känd igen på rösten,
Den röst, vars klang, trots världens larm,
Gör själen brinnande och varm
Och ger den rätta trösten.
8. O låt mig i min sista stund
Få höra av din egen mun,
Som liv och ande talar,
Hur gott det är att bo hos dig,
Och att du rum berett åt mig
I dina ljusa salar.
9. Så, innan dödens kalla hand
Har slitit sönder livets band
Och hjärtat bragt att domna,
Skall jag, hugsvalad av din röst,
Som barnet vid sin moders bröst
I dina armar somna.
1. Jag vet mig en sömn i Jesu namn,
När döden mitt timglas tömmer.
Mig redes en bädd i jordens famn,
Så moderligt hon mig gömmer.
Min själ är hos Gud i himmelrik
Och möda och sorg förglömmer.
2. En afton jag vet, vars frid en gång
Skall ända min levnads strider.
Jag längtar därtill från jordens tvång
Och glädes, att dagen lider.
Jag ville till vila gärna gå
Och somna i ro omsider.
3. En morgon jag vet, som klar och skär
Skall gry över jordens lunder.
Då kommer Guds Son med sin änglahär,
Vid tecken och stora under.
Han nalkas min grav och väcker mig
Som sover så tungt därunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
