Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen - 2. Det kristna hoppet inför döden - Vi en ung människas jordfästning - 583. Stanna, ungdom, och hör till - 584. Snart bröd du upp, snart drog du bort - Vid en trogen Herrens tjänares jordfästning - 585. Så vila i välsignelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blomman vissnar lätt på kinden,
Och fast ej till mognad närd
Skakas frukten ned av vinden.
Ungdom, på dig själv ej bygg:
Tro på Gud, så är du trygg.
4. Frukta Gud och håll hans bud;
Dig och alla det tillhörer.
Ordets ljus och bönens ljud
Genom liv och död oss förer
Till en mildrik himmelsk Far.
Ungdom, bed och redo var.
1. Snart bröt du upp, snart drog du bort,
En flyktig gäst. Ditt liv blev kort,
En vår, som blott i blomning gick,
En gryning, som ej dagas fick.
2. Men intet Gud tillspilloger.
Hans mening är i allt, som sker.
Fullbordan han åt allt beskär,
Som blott hann bliva början här.
3. Din nåd, o Gud, oss vare nog.
För vad du gav, för vad du tog,
För löftet om ditt paradis
Dig vare tack och lov och pris!
1. Så vila i välsignelse,
Du gode, trogne tjänare;
Gå i din Herres glädje in
Och lönen för din möda finn.
2. Kring nejden spörjes gråt och sorg,
Stor klagan går från Sions borg;
Ty du är borta, du som var
För oss en herde, vän och far.
3. Du förde fram Guds rena ord
Och födde troget Kristi hjord.
Med lära och med leverne
Du himlens väg oss visade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
