Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Kyrkans högtider. Psalm 41-161 - 14. Reformationsdagen - 161. Framfaren är natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Reformationsdagen
177
M
he - - Ii - ga ord. Och män - ni - sko - f un - der Som
skug-gor-nas dal,
£
dim - mor för - gå, Men san - nin-gens grun-der O-
rubb-li-ga stå. Guds kyr-ka sig gläder. Hal-le-lu-ja!
2. Vår gärning ej gagnar Till salighetsgrund,
Försvinner som agnar I prövningens stund. På
Kristus vi bygga, På honom vi tro, Så varda vi trygga
Och själen får rö. Vårt hjärta sig gläder Och fröjdas
i Gud. Han själv oss ikläder ftättfärdighetsskrud,
Den Kristus förvärvat. Halleluja!
3. Än vårdar och föder Vår Herde sin hjord,
Oss styrker och stöder Med sanningens ord. Se,
dukat är bordet Med himmelskt bröd, En läkedom
vordet Mot synder och död. Och Anden oss renar I
döpelsens båd, Med Gud oss förenar, Att bo i den
stad, Där Kristus är konung. Halleluja!
4. Som stjärnornas skara I midnattens vakt,
Så tallös skall vara, O Sion, din släkt, Som talet av
droppar I daggens mängd, Som blommor och
knoppar I sommarens ängd. Ett folk såsom sanden Vid
havets strand Gud förer vid handen Till löftenas
land, Det himmelska Kanaan. Halleluja!
5. Upp, Sion, att prisa Och lova din Gud Och
hörsamhet visa Hans heliga bud! Hans under vi
skådat, Hans sanning vi sport, Han har oss benådat
Och saliga gjort. Se, jorden förbrinner Och himlen
förgår, Som blomstret försvinner. Guds ord dock
består Och evigt förbliver. Halleluja! ALIN.
Se även n:r 25, 37, 40, 124 och 134.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
