Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D. Det kristna livet. Psalm 254-418 - 7. Trons prövning under frestelser och lidanden - 362. Bort, mitt hjärta, med de tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 Det kristna livet
2. Adams barn, som andra alla Född i synd, du
föll med hast Och förledd att städse falla Sjönk
alltmer i synd och last. Men om du till Herren flyr
Och din förra ondska skyr, Skall han visst dig arma,
svaga Åter i sin nåd upptaga.
3. Du i Gud en Fader finner, Som med oss har
tålamod. När i hjärtat ångern brinner, Han
barmhärtig är och god. Ömt han vårdnad om oss bär, Vill
oss alltid vara när, Med sin nåd vårt hjärta freda,
Med sitt ljus vår vandring leda.
4. Hör hans ord: »Så sant jag lever, Vill jag icke
syndarns död, Utan att han alltid strävar Till att
döda synden snöd. Jag en hjärtlig glädje får, När
en själ, som vilse går, Vill sig rätt till mig omvända.
Intet ont skall henne hända.»
5. Ingen herde kan så leta Efter ett borttappat
får. Kunde du Guds hjärta veta, Huru ömt för dig
det slår, Törstar, längtar innerlig Efter den som
söndrat sig Från hans hjord och får så såta, Skulle
du av glädje gråta.
6. Ingen sjö så högt kan svalla, Intet djup så
grundlöst är, Intet regn så rikt kan falla, Att det
minsta likhet bär Med den nåd, som Herren blid Oss
bevisar allan tid, Helst då synden vill oss föra I
. fördärv och oss förstöra.
7. Så var tröst och hav glatt sinne, Du min själ,
som ängslig går. All din sorg härvid försvinne,
Ingen nöd dig skada får. Dina synders myckenhet
Emot Guds barmhärtighet Kan ej liknas, icke nämnas.
På dig vill han aldrig hämnas.
8. Vore världen av vår Herre Tusen gånger större
gjord, Och dess synder, större, smärre, Uti tankar,
verk och ord, Vore av dig alla slätt Övade på många
sätt, Kunde dock Guds nåd ej stäckas Och hans
kärlekseld ej släckas.
9. Ack, min Gud, låt samma nåde Alltid för mig
öppen stå, Att jag i min sorg och våde, Gud, din godhet
smaka må. Hav mig kär och upp väck mig, Att jag
åter älskar dig. Låt din Ande mig regera, Att jag
icke syndar mera. GERHARDT. BRASK.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
