Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 1. Livets förgänglighet och evighetens allvar - 539. Oändlige, o du vars hand - 540. Gud, lär mig dock besinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Livets förgänglighet och evighetens allvar
569
2. För dig, o Herre, tusen år Likt dagen, som gick
fram i går, Likt nattens vakt försvinna; Och våra
dagar som en dröm, Som vindens fläkt, som böljans
ström Bortila och förrinna. Om morgonen slår
blomman ut, Men vissnar fore dagens slut, Och
hennes like vorden Är människan på jorden.
3. Vi hava det förskyllt, o Gud, Vi hava mot
ditt ord och bud Med våra fäder brutit. Se, därför
är vår tid så kort, Och hastigt, som ett ljud dör
bort, Är mänskans liv förflutet. Ja, hennes högsta
vandring går Till sjutti eller åtti år, Bland arbete
och möda, Och stannar hos de döda.
4. Så snart är det med oss förbi, Så snart, så fort
som f loge vi, Till dödens land vi fara. O må vi märka
tidens flykt Och tänka på vår ändalykt, Att vi må
visa vara. Men du som ej av skiften vet Densamme
är i evighet. Du hörde fadrens böner, Du bönhör
deras söner.
5. Behåll oss. Herre, vid det hopp, Att du vår
levnads dunkla lopp Till ljusets hem ledsagar. Vårt
hjärta gläd, vår ande stärk Och främja våra händers
verk I alla våra dagar. Giv oss och våra barn din
nåd Och var med oss i råd och dåd. Lär oss beredda
vara Var stund att hädanfara. WALLIN.
Psalt. 39.
(1542)
1. Gud, lär mig dock be-sin-na, Hur
snart mitt liv for-går. Lik - som en ström för-
rin - na Dess da-gar och dess år. Om f le - ra el - ler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
