Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 1. Livets förgänglighet och evighetens allvar - 543. Mina levnadstimmar stupa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572
De yttersta tingen
1. Mi-na lev-nads-tim-mar stu - pä
I det tys - ta, mor-ka, dju - pä
Mot det stil - la må - let ner. Dagen, som i skymning
S j un-ka de allt mer och mer.
=t
skri-der, Går för mig ej upp i-gen. Her-re, bliv mig
när, det Ii - der Snart, ack, snart till af - to - nen.
2. Snart från allt vad livet äger Går jag bort
att kall och stum Sova på mitt trånga läger I mitt
låga vilorum. Över mig den gamla lagen Ljuder
snart vid mullens fall: Mänska, du av jord är tagen,
Och till jord du varda skall.
3. Är jag färdig, är jag mogen? Har jag under
dagens tid Verkat tålig, from och trogen För den
goda nattens frid? Har jag, när mitt hjärta brister,
Något stöd för hoppet kvar, Någon tillflykt, när jag
mister Allt vad här min glädje var?
4. Ack, i jordens stilla sköte Multnar blott en
vansklig kropp. Anden kallas till ditt möte Bävande
ur gruset opp. Han skall för din domstol ställas Att
vid evighetens dag Prövas, dömas, vedergällas Efter
helighetens lag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
