Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 1. Livets förgänglighet och evighetens allvar - 544. I levernets bekymmer sänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574
De yttersta tingen
(1500-talet)
1. I le - ver - nets be - kym - mer
Du tror dig sä - ker, stark och
sänkt Du ser ej, hu - ru o - för - tänkt Din
vis, Du ja - gar ef -ter j or-dens pris Och
dag till skym-ning skri - der. O män - ni - ska, o
om dess tor - vor stri - der.
män - ni - ska, Till af - to - nen det Ii - der.
2. Och när du strävar här som bäst, Så nalkas en
ej bjuden gäst: Vi honom döden kalla. Då bryts den
säkres överdåd, Den vise månde sakna råd, Den starke
måste falla. O människa, o människa, Han nalkas
dig och alla.
3. Bestyr, han ropar, om ditt hus! Du måste dö,
och solens ljus För dig ej mer sig tänder. Farväl åt
hela världen säg: Du måste vandra nu den väg,
Där du ej återvänder. O människa, o människa,
Befall dig Gud i händer.
4. Då skall ock du av världens prakt, Dess rikdom,
ära, lust och makt Förnimma hela flärden. I
evighetens öppna port Det frågas blott, hur du har gjort
Och levat här i världen. O människa, o människa,
Betänk den dyra färden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
