Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 1. Livets förgänglighet och evighetens allvar - 545. Allt vad vi på jorden äga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ö7G De yttersta tingen
2. Såsom månens nya dager Tändes, växer, fyller
sig, Åter skiftes vis avtager Och försvinner slutelig,
Alltså är ock all vår handel En ostadig växelvandel.
Världens lycka ävenså Lika litet plär bestå.
3. Sol och stjärnor, luft och väder, Jorden, tiden,
växter, djur, Allt om en förvandling k väder: Bräcklig
är alltings natur. Frost och regn samt köld och hetta
Stadigt i sin växling streta; Koppar, järn och hårda
sten Av förändring lida men.
4. Ack, vad kan oss nyttigt vara Denna världens
stora gods? Kan det skydda från livsfara, Kan det
göra glad till mods? Nej, den värld så skön vi finna
Skall med all sin lust försvinna. Ja, hon gör i hjärtat
kval, Giver sorger utan tal.
5. Ve den som här evigt bliver Skadd och sårad
till sin själ Och ej synden från sig driver, Utan är dess
arma träl, Sig därmed från Gudi vänder, Ger sin själ
i satans händer: Ack, var finns så riker man Som den
igenlösa kan?
6. Allt vad vi här älska månde Svinner, när vi
tro det minst; Alltså gör oss sorg och vande Den
förmenta världens vinst. Men den världslig lust
föraktar, Himmelriket eftertraktar, Han är rik och väl
förnöjd, Har i Gud en evig fröjd.
7. Ty låt oss nu stads besinna Denna världs
ostadighet, Att här intet är att vinna: Allt är idel
vansklighet. Våra kroppar döden trycker Och i mörka
graven rycker; Själen haver här ej rö, Måste bort,
när minst vi tro.
8. O min Jesu, lär mig bliva From och viser, så
att jag Må besinna, aktning giva, Huru allting dag
från dag Tager av och sig borthastar; Och när döden
mig kullkastar, Tag mig till dig, Herre kär, Där en
stadig glädje är. BRASK. WALLIN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
