Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 1. Livets förgänglighet och evighetens allvar - 546. En jämmerlig och usel ting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Livets förgänglighet och evighetens allvar 677
(1536)
546 »i
1. En järn-mer - lig och u - sel ting
Ii - vet och tar snar - ligt slut. Döds - än-geln
sva - var allt om - kring Och ö - ver vari - den
P
rö - par ut: Få - f äng - lig - het! För - gäng - lig - het!
2. Allt, som på jorden anda har, Till jorden faller
för hans glav, Och sorgen ensam lever kvar Att rista
på den vida grav: Fåfänglighet! Förgänglighet!
3. En stark ej tröste på sin makt Och på sin visdom
ej en vis. Vad är dock lycka, fröjd och prakt Och
jordagods och mänskopris? Fåfänglighet!
Förgänglighet!
4. När samma jord man famna ser En dagakarls
och konungs ben, Vad säger mindre eller mer En
mullhög eller marmorsten? Fåfänglighet!
Förgänglighet!
5. Se, den som nyss på maktens höjd Av böjda
skaror dyrkan fått, För dödens makt själv nederböjd,
Bevittnar stum all världens lott: Fåfänglighet!
Förgänglighet!
6. O mänskor, mänskor, frukten Gud, Som ensam
evig spira bär. Hans löften bliva och hans bud;
Allt annat under solen är Fåfänglighet, Förgänglighet.
19-39569.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
