Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 1. Livets förgänglighet och evighetens allvar - 547. Herre Gud, för dig jag klagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Livets förgänglighet och evighetens allvar 579
6. Dygden har jag platt försummat, Laster har
jag lärt med flit. Var jag något ont förnummit. Har
jag gärna hastat dit. Herrens ord har jag försmått,
I hans hus ovilligt gått, Men ont sällskap helst
behagat Och allt gott ur hågen slagit.
7. Kroppen ryser, hjärtat skälver, När jag tänker
däruppå, Ropande till bergen: Välver Över mig, att
jag kan få Hastig ände, ty jag vet Ingen råd och
säkerhet. Ack, var skall jag usle bliva, När Gud vill mig
övergiva?
8. Men ho lärer dig så klaga? Själ, var tar du sådant
tal? Skall dig samvetsmasken gnaga, Skall du känna
syndens kval Och ej märka någon tröst, Att du dyrt
är återlöst Av Guds Son, som än dig kallar Och i tid
till bot befaller?
9. Satan vill mig så bedraga, Att jag Jesus glömma
skall, Vill mig nu vid handen taga, Rycka med mig i
sitt fall. Förr har han mig synda lärt Och i säkerhet
besnärt. Nu vill han förtvivlan lära Och allt hopp
om nåd avskära.
10. Nej, när jag mig själv anklagar Och bekänner
all min brott, Gör jag det min Gud behagar, Fast
det länder mig till spott. Men förnekar jag min skuld,
Bliver Gud mig icke huld. Vill jag synden kunnig
göra, Skall han ej åklagarn höra.
11. Medan samvetet nu vakar Och ser alla mina
fel, Gud min ånger icke vrakar, Ty jag har i honom
del. Är jag en förlorad son Samt mitt släktes harm
och hån, Är Gud Fader dock så blider, Att han i sitt
hus mig lider.
12. Döden gör mig icke häpen, Ändock han är
faselig, Ty han är av Kristus dräpen Och kan icke
skada mig. Domen fruktar jag väl stort, Efter jag
har illa gjort, Men den trösten jag ej glömmer, Att
min Broder Jesus dömer.
13. Jesu blod min skuld avplanar, Jesus haver
allt försont, Jesus allt gott för mig manar, Att jag
varder nådigt skönt. Jag en säker tillflykt får I
hans helga, djupa sår. Jesus hjälper utur noden,
Uti livet och i döden. JOHANSSON (LUCIDOR).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
