Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 2. Det kristna hoppet inför döden - 557. Nu vill jag bryta upp, nu vill jag hädanfara - 558. Älskar barnet modersfamnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kristna hoppet inför döden
591
2. Jag svåra slagen var, jag låg i nöd och smärta,
Jag hade, o min Gud, bekymmer i mitt hjärta;
Men du mig helat har, din tröst har glatt min själ.
Nu är jag lugn och nöjd, nu, Herre, är mig väl.
3. Jag ser, hur nådefullt, hur vist du mig
ledsagar, Jag ser vad jag ej såg i livets glädjedagar:
Hur korsets väg, o Gud, till himmelriket bär Och
allting bliver gott för dem dig hava kär.
4. Min högtidsdag går in: Allt är så tyst och stilla.
Farväl, o värld, jag vill på dig ej tiden spilla. Mitt
hjärta redo är, min själ f or bidar dig. O min
Förlossare, du är ej långt från mig.
5. Hur ljuvligt vid din hand jag efter korta kvalen
Förs genom dödens hem till ljusa bröllopssalen!
Du känner vägen bäst förbi den mörka ort; Ett
steg ännu, och så jag är vid himlens port.
(1642)
1. Äl-skar bar - net mo-ders-fam-nen,
Bräck-ta skep-pet in i ham-nen,
Strä - var da - ga - karln till rö, Ack, hur
Vand - rings - man - nen till sitt bo:
ljuvt, o död, ditt sko - té, Där jag, sövd från
kval och strid, Vak - nar till en e - vig frid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
