Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 2. Det kristna hoppet inför döden - 558. Älskar barnet modersfamnen - 559. I världen är jag blott en gäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
692
De yttersta tingen
2. O vem må förnöjd ej vara Att med Simeon
i frid Till det goda landet fara Från en svår och
farlig tid, Från en svag, fördärvad hydda, Från en
ond och fåfäng värld, Full av ränker, våld och flärd.
3. Men om dig, min Gud, behagar I ditt
kärleksfulla råd Att förlänga mina dagar, Lär mig
nyttja rätt din nåd. Om jag snart skall skiljas hädan,
Ack, i dag beredd mig gör, Att i dig jag saligt dör.
4. Mig botfärdig gör och trogen, Jesu, i mitt
vandringslopp. När jag är för himlen mogen, Tag
min ande till dig opp Att hos dig få hemma vara
Och dig där förklarad se, Gud, min Gud, min
Frälsare. KAHL. -. DAHL. WALLIN.
(1535)
1. I värl-den är jag blott en gäst,
Det ha-ver, då det var som bäst,
Mitt liv som skug - gån fa - rit. Men må - let
Blott sorg och mö - da va - rit.
syns, och in - nan kort Jag vand - rar nöjd den
vä - gen bort, Där in - gen vän - der å - ter.
2. Ej mer lik en förlorad son Jag drivs kring
fjärran länder. Min själ, som längtar härifrån, Till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
