Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 2. Det kristna hoppet inför döden - 568. Så vandra vi all världens väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602
De yttersta tingen
dbb
(1535)
1. Så vandra vi all världens väg,
Kom, ho du är, och ö - ver - väg,
Den e - na med den an - dra. Du byg - ger
Vart-hän du snart skall van - dra.
hus, du ön - skar rö: Se här det hus, där
EJ J j J1=J==U-1LJ
du skall bo, Den bädd, där du skall vi - la.
2. I detta vansklighetens land Du fåfängt lyckan
söker. Du knyter dina vänskapsband Och dina
skatter öker. Men Herren, Herren har befallt, Att du
skall dö och lämna allt, Som fröjdat dig på jorden.
3. Se, graven öppnas, och din vän Uti dess djup
försvinner. Han kommer ej till dig igen, Men snart
du honom hinner. Snart vila våra kalla ben, Och
sommarns fläkt och solens sken Skall dem ej mera
liva.
4. Men han som oss till livet väckt Skall
undan-välta stenen Och liva med sin Andes fläkt En gång
de kalla benen. Vid skenet av hans härlighet Skall
ära och odödlighet Hans trogna barn bekröna.
5. O må vi här till Guds behag Så redeligen vandra,
Att i vår Faders hus en dag Vi åter se varandra.
Den frommes prövning är ej lång: Hans död är blott
en övergång Till rätta livets njutning. WALLIN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
