Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 2. Det kristna hoppet inför döden - 573. Att säga världen helt farväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kristna hoppet inför döden
607
el - ler ti - digt, var - j e själ Har Ii - ka svårt att
lä - ra. Det lär-des al-drig på vår jord, Om, Je-su,
/TN
du ej i ditt ord Som vän oss kom - me nä - ra.
2. Hur ofta jag hos dig fann tröst, När hjärtat
skalv i ängslat bröst Och djupens dån jag hörde,
Vid stoftet hänger dock min själ, Och ormen stinger
i min häl, Fast du hans makt förstörde.
3. O Jesu Krist, vår hjälp i nöd, Du känner bäst
den bittra död, Du har den övervunnit. Du vet, att
vår natur är svag Och bävar, när vi se en dag, Att
ut vårt timglas runnit.
4. O komme du, som väl jag vet, Att en gång i
din härlighet Du skall dig uppenbara, Sent eller
bittida, min själ Sig redde efter kort farväl Till dig i
skyn att fara.
5. Men kommer döden före dig, Kom då i
hemlighet till mig, Ty gravens natt förskräcker. Lys kring
mig, att jag glömmer den, Och hjälp din stackars
sjuke vän Att se, hur morgon bräcker.
6. Ja, kom i nattens sista vakt I någon kär
för-trogens dräkt Och sätt dig vid min sida Och tala
såsom vän med vän Om hur vi snart få ses igen, Där
ingen mer skall lida.
7. Kom som du vill; ty, Herre Krist, En gång
som förr du skall förvisst Bli känd igen på rösten,
Den röst, vars klang, trots världens larm, Gör själen
brinnande och varm Och ger den rätta trösten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
