Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 2. Det kristna hoppet inför döden - 574. Jag vet mig en sömn i Jesu namn - 575. En dalande dag, en flyktig stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kristna hoppet inför döden
609
3. En morgon jag vet, som klar och skär Skall
gry över jordens hinder. Då kommer Guds Son med
sin änglahär, Vid tecken och stora under. Han
nalkas min grav och väcker mig Som sover så tungt
därunder.
4. Den morgonen är mig så ljuv och kär, Med
längtan på den jag tänker. »O komme den snart, o
vore den när», Jag suckar, då sol sig sänker. Jag
sjunger om den, när dagens ljus På himlen i öster
blänker.
5. När Frälsarens röst de dödas grav Skall nå
att till liv dem kalla, De höra hans ord kring land
och hav, Och hindrande stängsel falla. Då ropar
Jesus: I döde, stån upp! Och fram jag träder med alla.
6. De himmelska portarna öppnas då, I staden
ingå de fromma. Gud låte oss alla den stranden nå,
Där livets träd står i blomma. Gud, skänk oss den
glädjen för Kristi skull, Att ingen må vilse komma.
LA.KDSTAD. WÅGMAN.
Se även 574.
(1933)
1. En da-lande dag, en flyk-tig
Och släk-te-na skif - ta som löv i
–––––-_–––-j––––––––––––––––––––––-
stund Är män - ni-skans lev-nad i ti - den,
lund, När som - ma - ren är för––Ii - den.
Så sjun - ka vi hän, så
re - des oss sist
En bort - glömd grav ef -"-’ter stri - den.
20 - 39569.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
