Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 2. Det kristna hoppet inför döden - 578. Hemlandstoner mäktigt ljuda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
612
De, yttersta tingen
(1674)
578
1. Hem-lands-to - ner mäk-tigt lju - da.
Ö - ken-vand-ra -ren de bju-da
Nu vid slu - tet av min färd Nu min Fa - der
Till en pä - ra - di - sisk värld.
mig täcks kal -la Till det sa-lig - he-tens hus, Där han
dem för-sam-lar al- la, Som an-am-mat nå-dens ljus.
2. Han som mörkrets välde krossat Och mig köpt
med ångst och död, Han som nådigt mig förlossat
Från all synd och avgrundsnöd, Han vars blod för
mig har runnit, Och som blivit mig så kär, Nu, när
jag till gränsen hunnit, Mig oändlig fröjd beskär.
3. Snart min oros tid är gången, Snart jag hör ett
fridens bud, Snart jag lyssna får till sången, Frälsta
själars segerljud. Anden når sin sabbatsvila; Sakta
löst från stoftets band, Uppåt, uppåt får han ila
Till de frias fröjdeland.
4. Snart ibland de helga släkten, Vilka stå i ljusets
famn, Skall ock jag, i vita dräkten, Prisa Guds och
Lammets namn. Snart förlossad ingå får jag I de
saliggjordas hem, Snart dina portar står jag,
Strålande Jerusalem. TÖREN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
