Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 2. Det kristna hoppet inför döden - Vid ett barns död - 581. Så snart for då min fröjd sin kos - 582. Säll du som menlös fann din grav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616
De yttersta tingen
5. Jag vet, du är en bättre far Än någon uppå
jorden, Och att den du till dig upptar, Hans lott är
lycklig vorden. Vi skulle jag begråta då Den
oskuldsfulla, som fick gå Till dig i rätta hemmet?
6. En dag du rör ock vid den grav, Som bådas
stoft omgiver. Du då den telning nu bröts av
Föräldrar återgiver. Så kärlek är: den smärta ger, Men
även genom tårar ler Och hoppas än vid graven.
GEIJER.
(1600-talet)
1. Säll du som men-lös fann din
Lik spä-da blomman, som föll
E
grav För å - ren, Du i det stil-la Gick ner, du
av Om va - ren.
lilla, Förrn ondskan hun - nit ditt förstånd för-vil - la.
2. Förrn falska läror fått din själ Bedraga, Du
månde Herren Gud så väl Behaga. Att dig förvara
Från allsköns fara Han upptog dig ibland sin
ängla-skara.
3. Där vill du glädja dem dig nu Begråta. Snart
bortom kvalen möter du De såta Vid livets källa,
Den klara, sälla, Ur vilken nåd och sanning evigt välla.
4. Ty lugnens här, I ömma bröst, Som bloden,
Och tanken nu med stilla tröst På döden. Han ej
förstörer, Han endast förer Till himlen det som jorden
ej tillhörer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
