Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 3. Uppståndelsen, domen och det eviga livet - 590. En gång dö och sedan domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624
De yttersta tingen
(1551)
_ _ _ _ _ *»*
1. En gång dö och se-dan do-men
När vår kropp till jord är kommen,
Är oss al - lom f ö - re - lagt. Hon för do - men
Blir dock sjä-len än vid makt.
måste då Ställas att det ut-slag få, Som en he-lig
Gud skall f al-la Och som skall för e-vigt gäl-la.
2. Herre, för din helga vrede Bävar himmel,
bävar jord. Jag mig då i tid berede, Give akt på Jesu
ord. Här är liv, och här är död, Himmelsk glädje,
evig nöd: Välj, min själ, ack, välj det bästa, Där du
trygg ditt hopp kan fästa.
3. Ej har Gud oss här i världen Skapat till
fåfänglighet, Ej att blindvis följa flärden, Sövas in i
yppighet, Nej, att lyda Herrens lag, Gudi tjäna natt och
dag, Kärleksfullt och fridsamt leva Och till himlen
alltid sträva.
4. Helig vandel, salig ända, Det har Gud
tillsamman satt. Den sig här ej vill omvända Stannar
där i evig natt. Ja, förlorad är förvisst All den nåd,
som Jesus Krist Månde oss så dyrt förvärva, När vi
själva oss fördärva.
5. Styr, o Jesu, till det bästa Vad som mig åligga
kan. Lär mig alltid vid dig fästa En förtröstan ren
och sann. Skilj allt ont, o Gud, från mig; Allt det goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
