Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutpsalm. - 600. Du som fromma hjärtan vårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636
Slutpsalm
SLUTPSALM.
(1642)
1. Du som from-ma hjär-tan vår-dar
Gud, en dag i di - na går-dar
Och de trog-nas bön upp-tar, När oss lev-nans oro tär,
Bättre är än tu - sen dar.
O hur skönt ditt tern - pel är; O hur ljuvt att
där bort-sjun-ga Jor-dens sorg och da-gens tun-ga!
2. Här det ofta går den fromma, Som han mörkrets
gärning gjort. Här förtvinar dygdens blomma,
Lastens ogräs skjuter fort. Fröjd och lycka ila bort,
Vänner skiljas innan kort; Rakel sina barn begråter
Och sig ej hugsvalas låter.
3. Men när tempelsången stiger Andaktsfull mot
himlens höjd, Oro stillas, klagan tiger, Hjärtat slår
av helig fröjd. Själen då, från jordens grus Trängtande
till Faderns hus, Himlens tungomål ren talar Och av
hoppet sig hugsvalar.
4. O min själ, du skall dig svinga Till det Salems
berg en gång, Där kerubers harpor klinga Bland de
sällas segersång. Låt ditt lov, ditt böneljud Gå i
förväg hem till Gud, Medan än. du, följd av sorgen,
Irrar utom fadersborgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
