Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 15. Jag lyfter mina händer Upp till Guds berg och hus - N:o 446. O Gud, all sannings källa, Jag tror ditt löftesord - N:o 597. Gud, lär mig dock besinna, Hur snart mitt lif förgår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:o 15. |
| (Se äfven N:o 13.) |
| Andantino. Claude Goudimel. |
 |
1.
Jag lyfter mina händer
Upp till Guds berg och hus,
Från dem han hjälpen sänder
Och skickar ut sitt ljus
Till mig med hjälp han hastar,
Som jord och himmel gjort;
Min bön han ej förkastar,
Men skyddar mig allt fort.
2.
Han låter mina fötter
Ej slinta, ty han är
En väktare ej trötter
Och blir mig alltid när.
Han nådigt mig bevarar
Och skyddar mig från fall.
Mig dag och natt försvarar,
Välsignar ock mitt kall.
3.
Allt ondt han från mig vänder
Och saliggör min själ.
Ehvad som helst mig händer,
Så slutas det dock väl.
Min utgång han bevarar,
Min ingång likaså.
Sin nåd Gud aldrig sparar
För dem med honom stå.
1.
O Gud, all sannings källa,
Jag tror ditt löftesord.
Hvad du har sagt skall gälla
I himmel och på jord:
»Åkalla mig i nöden,
Så får du hjälp af mig»;
Ja, Herre, intill döden
Vill jag åkalla dig.
2.
Hvad lindring i min smärta
Att trösta på din nåd
Och anförtro mitt hjärta
Åt dina visa råd.
När du mig bedja lärde
I Jesu Kristi namn,
Du åt mitt hopp beskärde
En fristad i din famn.
3.
Och hvad mitt hjärta beder,
Det vet jag, att du hör,
Och hvad mitt väl bereder,
Det vet jag, att du gör;
I nödens högsta smärta
Din hjälp mig närmast är;
Jag vet, att på ditt hjärta
Du mina sorger bär.
4.
Jag vill ej öfvergifva
Den enda tröst jag har,
Jag skall ej tröttad blifva
Att sucka till en far.
Förtviflan vike fjärran;
Till afgrund bär dess stig.
Jag släpper icke Herran,
Förrn han välsignar mig.
1.
Gud, lär mig dock besinna,
Hur snart mitt lif förgår.
Liksom en ström förrinna
Dess dagar och dess år,
Om flera eller färre
Åt mig du mätte ut,
De likna dock, o Herre,
En flyktad dröm till slut.
2.
Se, jordens släkter falla
Som stoft till jorden ner:
Hur äro de dock alla
En skugga och ej mer.
De fika, de arbeta,
Betänka ej sitt fall;
De samla och ej veta,
Hvem det väl ärfva skall.
3.
Hvarvid kan jag mig trygga?
På dig förtröstar jag
Och lägger glad tillrygga
Min väg för hvarje dag.
En gäst lik mina fäder
Jag föres vid din hand
Och gränsen snart beträder
Till mina fäders land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
