Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 182 (N:o 382, N:o 410 och N:o 610). - N:o 183. - N:o 184 se N:o 118. - N:o 185 se N:o 73.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:o 410.
1. En liten stund med Jesus, O, hvad
den jämnar allt Och ger åt hela lifvet En
ny och ljus gestalt. När jag är trött af
vägen Och allt, som möter mig, En liten
stund med Jesus, Och allt förändrar sig.
2. En liten stund med Jesus, När synden
gör mig ve Och otron vill mig hindra Att
blott på ordet se; En liten stund med Jesus,
Och bördan lyftes af Och faller från min
skuldra I Kristi öppna graf.
3. En liten stund med Jesus, Och hjärtats
oro flyr, Och blicken vändes åter Från
jordens små bestyr Till lifvets verkligheter, De
ting, som ej förgås, När himlarna och
jorden Af sin förvandling nås.
4. En liten stund med Jesus, Hvad frid
den har med sig, När kärlekslösa domar
Af mänskor såra mig. När missförstådd och
sargad Från vänners krets jag går, En liten
stund med Jesus Dock helar alla sår.
5. En liten stund med Jesus, Hvad kraft
den har med sig, Hvad lust den ger att
vandra På Herrens viljas stig Hvad mod
den ger att lefva Och lida för hans namn,
I ljuflig försmak redan Af himlen i hans famn,
6. Så gif mig, käre Herre, Ja, gif mig
ofta då En liten stund med Jesus I
hemmets tysta vrå. Mitt hjärtas djupa längtan
Är denna enda blott: En evighet med
Jesus Och allt, ja, allt är godt.
N:o 610.
1. Snart ligger bojan krossad I grafvens
mörka klyft, Och anden är förlossad Och
öfver jorden lyft. Jag ren, af änglar buren,
Hör himlaharpors ljud; Han faller,
skiljemuren, Och jag får skåda Gud.
2. Med alla Herrens fromma Jag till den
staden går, Där lifvets träd i blomma Vid
ljusets källa står, Där tusen sinom tusen
Åtnjuta, hvad vi tro. Där i de sälla husen
Får jag för evigt bo.
3. Och herdens rost jag känner, Som
ropar mig vid namn, Och mina forna vänner
De räcka mig sin famn; Och här jag dem
får bida, Som lämnats efter mig En liten
tid att lida Ännu på korsets stig.
4. Så liden, tåligt liden, Och våren vid
godt mod, Och Herrens dag förbiden, Och
tron, att Gud är god. Ack, för så liten
möda, Hvad härlig lön han ger. Här skall
ej hjärtat blöda, Ej ögat gråta mer.
6. Ty sorgerna och nöden Ej hitta denna
stråt, Och icke mer skall döden De trogna
skilja åt. Ej synden skall besmitta, Ej
otron skall bebo Det rike, de besitta I
helighet och ro.
N:o 183.
Albert Lindström.
1. Från stormig färd jag hunnit
Till fridens trygga hamn,
Och frälsningen jag vunnit
I Jesu dyra namn.
2. Förr drogs jag med af flärden
Och följde syndens lopp
Förutan Gud i världen
Jag lefde utan hopp
3. Jag sökte efter lycka,
Jag sökte efter ro,
Men kände synden trycka
Och såg blott törnen gro.
4. Förkrossad, arm, bedragen
Jag drefs som spån på haf,
Tills ändtligt kom den dagen,
Som hoppet åt mig gaf.
5. Från Golgata jag hörde,
Hvad Jesus för mig gjort.
Till korset det mig förde,
Till nådens öppna port.
6. Där fann mitt arma hjärta
I Jesu sår den frid,
Som stillat all dess smärta
Och slutat syndens strid.
7. Hos Jesus nu jag hvilar
Från lång och stormig färd,
Och aldrig mer jag ilar
Dit ut i svekfull värld.
N:o 184 se 118.
N:o 185 se 73.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
