Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 447. - N:o 448 se N:o 110.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:o 447.
Adagio. Efter Haydn.
1. Hvi skyndar du från
nå-dens tron Och ha - står
med din bön? O säg, varic-ke
du den son, Som sök-te nåd, ej lön, Som fann för - la - tel . - se och frid I
Je - su dy - ra namn Och hvi - la - de så säll en tid Ut - i hans öppna famn?
2. Hnr är det då? Behöfver du
Ej samma tillflykt än?
År ingen nöd för handen nu?
Säg - sofver fienden?
År synden öfvervunnen så,
Att hon ej rörer sig?
Kan du i egen kraft nu gå
På lifvets smala stig?
4. O själ, försumma icke då
Att höja bönens ljud,
Att ofta uti stillhet gå
Och tala med din Gud.
»Han hörer bön» och hvad han sagt
Står fast i evighet,
Hans kärlek, trohet, nåd och makt
En borgen är för det.
3. Behöfver icke någon vän
Din trogna förbön mer?
Och Guds församling - tänk på den
Samt hvad i världen sker
Och svara sen, om icke du
Har skäl att komma fram
Med samma trägna rop ännu
Som fordom till Guds lamm?
Så hasta ej, men gif dig rö.
Är hjärtat än så kallt,
Det stärka skall din svaga tro
Att säga honom allt.
Han vet och ser, hvad verk du är,
Men älskar dig ändå -
Hvad vill du mer? O hör och lär
Och märk: hvem älskar så?
N:o 448 se 110.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
