Musik till Psalmisten / 389 (1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 550. - N:o 551.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3.
En liten tid, och trötta själen ilar
Likt rädda lammet uti herdens famn
Och fri från tidens stormar evigt hvilar
I himlens sälla, ljufva, trygga hamn;
En liten tid, och skuggorna forsvinna,
Och det fullkomliga du då skall hinna. :,:

4.
Och då, hvad är all tidens vedermöda?
Vid lammets tron man glömmer all sin nöd.
Om hjärtat här ännu en tid skall blöda,
Där blir ej natt, där varder ingen död;
Ty Gud skall aftvå alla sorgetårar,
Allt taga bort, som här vårt hjärta sårar. :,;

N:o 551.

Andantino.



1.
O, hvad salighet Gud vill skänka
Åt de utvalda i himmelen!
Ej någon människotanke kan tänka,
Ej någon tunga utsäga den.
Där är härlighet, hvart ett öga
Undrande kring sig blicka må;
Där evinnerligt vi Guds höga,
Heliga kärlek smaka få.

2.
Sorgens suckar där aldrig höras,
Glädje tillfyllest finnes hos Gud;
Klara, himmelsk a harpor röras
Till de nya sångernas ljud.
Där de heliga änglar spela,
Kasta för Gud sina kronor ner;
Där skall ej heller själen fela
Kraft till att tjäna Herren mer.

3.
Lösta, sjunga de stumma hans ära,
Friska hoppa de lama af fröjd;
Ingen mer skall något begära,
Ty han finner där allt förnöjd.
Det fullkomliga kommit redan,
Och förgången är jordens nöd;
Gömd i grafven är synden och svedan,
Och den gamle Adam är död.

4.
Himmelens skatt, dess manna och honung
Får man i evighet äga där,
Själfva lifvets och ärones konung
Se med ögonen, som han är.
Brist och fattigdom hafva en ände,
Trycka ej långre sinnet ner;
Själens vanmakt och andligt elände
Skola ej agga samvetet mer.

5.
Där är kunskapen utan brister,
Kärleken öfversvinnelig;
Kroppen sin klarhet där aldrig mister,
Andlig och oförgängelig.
Ingen sjukdom och värk skall vara
Mer i de lefvandes land hos Gud;
Syndens börda, dess nöd och fara.
Slipper för alltid Kristi brud.

6.
Till de saliga änglars like
Blifver syndaren upphöjd där;
Mer än konungen i sitt rike
Hög och härlig tiggaren är.
Där på vänner ej brist skall vara;
Evigt lofvande lammet står
Inför stolen en hvitklädd skara,
Den ej någon räkna förmår.

7.
Den förlossade sälla bruden
Skall få skåda sin brudgum där,
Som har skänkt henne bröllopsskruden
Och som hon tjänat och älskat här.
Men däruppe skall bröllop firas
Evigt i himmelens klara sal;
Där skall bruden med kronan siras
Bland de lofsjungande helgons tal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>