Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 567. - N:o 568 se N:o 263. - N:o 569 se N:o 566. - N:o 570. - N:o 571 se N:o 92. - N:o 572 se N:o 477. - N:o 573 se N:o 298.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lof försmår,
Som af fromma läppar går.
2.
Samma sol, som fordomtima
öfver Edens Innder brann,
För hvars strålar nattens dimma
Från en nyfödd jord försvann,
Se, hon lika härlig brinner,
Lika mild hon oss påminner,
Att med samma nåd och makt
Herren på sitt verk ger akt.
3.
Herren Gud i alla tider
År de trognas ljus och tröst;
Frid och salighet sig sprider
Af hans ord till alla bröst.
Han i alla evigheter,
öfver allt hvad fader heter,
Är i himmel och på jord
Som den rätte fadern spord.
4.
Därför vill jag hoppfull möta
Allt, hvad han mig förelagt,
Och mitt kall med trohet sköta
Och förbida, hvad han sagt.
Glad som fågeln skall jag sjunga,
När jag går i dagens tunga,
Trygg i Herrens skugga bo,
När jag går till nattens rö.
5.
Och när solens ljus sig röjer
För min blick ej mer en gång,
Örat hörer, tungan höjer
Här ej mera bön och sång;
Då skall öga, tunga, öra
Bättre skåda, sjunga, höra
Herrens nåd och härlighet
I en salig evighet.
N:o 568 se 263.
N:o 569 se 566.
N:o 570.
Andante. W. H. Monk.
1.
Blif hos mig kvar; se, kvällen sänker sig,
Det blifver natt; gå, Herre ej, från mig!
Då jordens hjälp och tröst ifrån mig far,
Du gode herde, ack, blif hos mig kvar!
2.
Hur snabb försvinner lifvets korta dröm!
All jordens fröjd flyr bort liksom en ström;
Allt vissnar bort – det blott för stunden var –
Du, som ej växlar, ack, blif hos mig kvar!
3.
Ja, jag behöfver dig hvar stund, som går,
Ty blott din nåd i frestelsen förslår;
Hvem är som du i nöden mitt försvar?
I moln och solsken, Herre kär, blif kvar!
4.
När du välsignar, jag i sorgen ler,
Och ingen fiende jag fruktar mer;
Ja, döden själf sin udd förlorat har,
När du, o Herre, blifver hos mig kvar
5.
I dödens stund din korsgestalt mig te
Lys genom molnet, dyre frälsare!
Se, evighetens morgon bräcker klar!
I lif och död blif, Herre, hos mig kvar!
N:o 571 se 92.
N:o 572 se 477.
N:o 573 se 298.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
