Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 596. - N:o 597 se N:o 15. - N:o 598.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då Blir den lott, som du skall få.
2. Människa, må du betänka
Dina dagars knappa tal.
Att ej synden dig må sänka
I förtappelse och kval.
Uppskjut ej att dig omvända,
Skynda trones lampa tända,
Att, när Gud dig kalla vill,
Du ock redo är därtill.
</b>N:o 597 se 15.
N:o 598.
Adagio.
1. När gråtande vänner mig säga farväl
Och dödsdalens skuggor omgifva min själ;
När dödsflodens böljor ren brusa och slå
Och svallande vågorna börja mig nå;
2. Jag fruktar dock ej, ty till hemmet jag går,
Där sorgen och döden mig nån’sin ej når,
Och Jesus, min vän, som jag älskade här,
Han hviskar så sakta: o själ, jag är när,
3. Och sist när jag stiger i dödsfloden ner,
När lifslampan släckes och lyser ej mer;
Jag fruktar dock ej, ty min Jesus då skall
Mig bära helt trygg genom böljornas svall,
4. Och sedan jag vaknar i frälsarens famn
Och hör, hur de saliga prisa hans namn;
Där Gud själf är solen, som aldrig går ner,
Ack, där får jag skåda min frälsare kär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
