Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Och om J egden några bröder, fader,
Dem döden, iskall, ifrån Eder ryckt,
Så veten, att ej finns en fröjd, som gläder
Dem nu; all frid för dem är utelyckt,
Om deras själar J, med guld, ej skonen
Ifrån skärselden, om J ej försonen
Med Helgon-aflat deras fordna brott.
Ja, döde fränder, anförvandter, vänner
Till Eder ropa från det glöd, dem bränner . . .
Ack, lösen dem ifrån så osäll lott!
Ett lösningsmedel i er makt J egen —
Det är det offret, som läggs villigt ned
På aflatsaltaret — Stå ej förlägen:
Gif guldet du, så får den döde fred!
Hvart mynt, som du i aflatskistan sänker,
Det är en droppe, som sin läskning skänker
o
At den aflidne vännens själabrand.
Ocb om hans lösen du tillfullo gifver,
Den qvalda själen straxt förflyttad blifver
Till salighetens ljufva balsam-land.
Men om du tviflar på den synda-aflat,
Som kops af helgon verkens öfverflöd,
Du drabbas skall af Påfvens hand, som svallat
Bannblixtens stråle till en andlig död.
Här tänder jag vid vigda fackelflamman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
