Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Med tacksam hyllning vi på knä nedfolie,
Två bröder, kyssande vår fosterjord.
Du skönsta ö bland Sveas förpostkullar,
Der vågen brusande kring stranden rullar,
Du räddat oss uppå din blomsterkust!
Nyss summo vi, skeppsbrutne, uppå vågen
Med halfsläckt lif, men dock med Gud i hågen,
Och Gud har åter väckt oss upp till lust.
Den Gud, oss räddat, vi vårt lif befalle,
Vår handlingskraft och allt, som kallas vårt.
w j 7
Hans namn, Lifväckarns, vi med tro åkalle,
Hans, som oss lisat, se’n Han pröfvat hårdt.
I stormen leddes vi af allmaktshanden;
Vårt skepp blef krossadt; våra lif på stranden
Dock räddades på fosterlandets jord.
Vårt gods har hafvet ned i djupet bäddat,
Det enda, vi ifrån vårt skeppsbrott räddat,
Ar detta dyraste — Guds Bibelord! —
Vi föddes äfven i den höga norden,
Men snart vi lemnade vårt moders-bo:
Vi lemnade den kära, Svenska jorden,
Som unga örnar lemna nästets ro.
Vi styrde färden till den ljusets källa,
Der helga ordets forskningsvågor välla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
