Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Din första kärlek, Mosaismen, gläder
Ej mera mig, affälling derifrån.
Din första dyrkan Jehovah du skänkte,
Men såg ej Christus-stjernan, som uppblänkte
Invid din barm: jag faller ned och ber
För dig, min moder, — jag den stjernan ser.
Jag vill numera dig ej moder kalla,
Jag skådar dig nu som en främling an.
Den Gud, du nu tillbeder, heter Allah,
Och Muhamed till sin Profet har han.
Ej den profet, som på stridsfältet blödde,
Men honom blott, som uppå korsat dödde,
Som min profet jag hjertats dyrkan ger,
Ja, ännu mer — som evig Gud tillber.
Dock, helga jord, du Gudasonens amma,
Som äfven tog hans sista dödssuck mot!
Än Christna hjertan, icke otacksamma,
Uppå ditt altar bära fram sitt bot-,
Sitt böneoffer $ än pilgrimer tåga
Uti en helig, andaktsfull åhåga,
Att uppå grafven falla fromt en tår
Och hos dig kyssa verldsförsonarns spår.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
