Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Beqväm, sjelfplanad ]ag den trodde då —
Den väg, som skulle själens ro beskära;
Nu först jag finner, att den var ej så.
Nej, Påfvens lära bar mig skamligt svikit,
Då den om egna verk, om egen soriing skrikit.
Jag lopp till Påfvens bjudna nådekälla,
Till aflatsskrinet jag i vantro lopp,
Der nådens vågor sades rikligt välla,
Der man för guld fick köpa evigt hopp;
Jag hastade, att vid dess våg mig ställa,
Att der med gullkalk ösa nåden opp. . .
Men ack! — ohulpen och förutan soning
Jag vände om från tjusningsormens boning.
Se’n med allmosor jag mig trodde skydda,
Med gåfvor, offrade åt Kyrkan opp.
Med gyllne kalkar, dyrt demantbeprydda,
Till Kyrkans altaren jag gifmild lopp.
Jag gaf mess-skrudar, kostligt guldutsydda,
Öch tände rökverk, tände vaxljus opp.
Hvad hjelpte detta? Ej ett enda törne
Stack, det oaktadt, mindre än tillförene.
Hvad mig af jordiskt gods till slut stod åter
Jag förde med mig i ett kloster in.
När jag till klostrets tjenst mitt guld upplåter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
