Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Dess höga fjällar och dess blåa strand.
Hvi kom jag hit?., blygd! att åt helgon tända
Afgudiskt rökverk med dess offerbrand.
Fastheldre, nordbor, i ert hem förbiden,
Ty hit J fruktlöst uppå vallfart skriden.
Ej kan Madonnans bild mig återgifva
Och intet helgonskrin kan skänka mig
Min spillda styrka; ej de återlifva
Min sista kraft, förtärd på bristens stig.
Nej, bättre är, att i sitt hem förblifva,
An på vallfarter så uppoffra sig. —
AH kraft jag fruktlöst på min väg förnötte;
Nu stelna lemmarne, i förtid trötte.
Ty hit jag ställde öfver land och vatten,
Igenom dalar, öfver berg min färd.
Jag gick om dagen och jag gick om natten —
Nu är af brist och mödor jag förtärd.
Hvad är min vinning nu, hvad är den skatten,
Som åt försakelsen blir nu beskärd? • .
Ju närmre hit jag kom, dess mer jag trodde,
Att icke heller här försoning bodde.
Nu ser jag framför mig den berrligheten,
Dit så jag sträfvat, denna vallfartsort.
Med blygd erkänner jagi jag var förmäten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
