Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
Sora längtade, dit jag ej längta bort
Allt detta tillhör ju förgängligheten,
Allt detta är ju ock af händer gjordt.
Jag kan ej na det — och jag vill ej heller;
AIIfre’n min vanmakt mig till jorden fäller.
Till vanmakt sist blir hvarje vår förmåga,
Just när vi målet allra närmast tro.
Hvad var som nyss jag icke ville våga,
Att snart upphinna Compostellas ro?
Nu, vid dess anblick, gäckas min åhåga,
Min fot ej mer kan ta ett steg — och ho,
Om icke Gud , är nu som stafven bräcker,
Hvem, om ej Han, som här min vandringstäcker.
Re’n skymmer dagen för mitt dunkla öga,
Re’n faller handen till min sida ner,
Och foten redan, den så nyss ej tröga,
Förlamad tager nu ett steg ej mer.
Ack, allt utom mig jag nu aktar föga,
Ty inom mig ett annat allt jag ser:
Mitt hjertas allt är Han, som soning gifver.
Han, som var evigt, Han, som evigt blifver.
Farväl, o lif! du är, med all din smärta,
En dystert musselsirad pilgrims-skrud.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
