Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
För mitt lif: han är min Gud och konung,
Som i qval och död jag ej förnekar." —
"Hvad! en barnalärare åt barnen
Gifver föredöme af olydnad
Emot Kejsarns bud", skrek denne, vredgad.
"Barnförföraren af samma piltar,
Dem han agat förr, nu agas måste.
Händer späda, men af hämden vreda,
Skola droppvis gjuta dödens marter,
I avfällingens fördömda hjerta."
Barnen samlas, en fiendtlig skara,
Att den stränge lärarn fritt bespotta.
Uti hopens, tigerafvelns, hjertan,
Fastän späda än, dock hämdbegäret
Blodigt lågar; skadefröjden brinner
Uti unga ögon, som med smälek
Fritt, ostraffadt, spefullt få begrina
Fordne tuktomästarn, nu oskadlig
Vorden, med på ryggen bundna armar.
Men ej hånets blickar blott begabba,
Icke ögonkast allenast smäda
Den förr fruktans-, men nu ömkansvärde.
Stylusgrifflar med sin hvassa ståludd,
Hvilka förr ’på lärarns bud så noggrant
Måst af gossens hand på taflan föras,
Väpna handen nu mot sjelfva lärarn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
