Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Hvarmed sjelf vår hand till skrift du väpnat,
Dem du hvila ständigt förr förbjudit?
Blir vår snällskrift, som med snabba händer
Nu vi noggrant, drag vid drag, inrista
På vår tafla, den förhärdadt hårda,
Blir den skriften icke röd och vacker?
Sjelf, du stränge, kan nu våra rader
Sirligt, djupt inristade, ej klandra. . .
Ha! herr Doctor, inga ferier mera,
Dem du förr så afundsamt oss nekat,
Önskas nu af dig — vi skrifve villigt.
Sjelf du straffe efter gammal vana
Den af oss, som skrifver nu försumligt. . .
Ha! den skriften, som vi nu inrista
På ditt hjertas pergament, är herrlig !" —
Så de unga hädartungor gifva
Sår på sår med smädeordens uddar,
Hvilka, hvassare än stylus-spetsar,
Tränga djupare i lärarns hjerta,
Sprida tusenfaldigt större smärtor. —
Ändtligen en lyckligt riktad stylus,
Uti spåren efter tusen andra,
Banar dödens väg till hjertats åder,
1 hvars värme kalla stålet glödgas. . .
Nu
sprang, träffad, ut en purpurstråle;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
