Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Snart skådas morgonstjernan tindra blekt.
Du vill just honom om hans natt påminna,
Men hopp om morgon vill du äfven ge:
Den natt, i hvilken endast irrsken brinna,
Den morgon, då’ man endast ljus skall se.
Ej jordisk klang af malmstöpta t rompetter
, Här kallar kämparna till andens strid,
Och ingen himlens engel munnen sätter
Till en basun, som gifver skall dervid.
Nej, hvarje hanegäll vår själ bör väcka,
Och skingra slumrens moln från ögonen —
Snart sista dagens morgonstrålar bräcka
Och båda dagen till uppståndelsen.
Så vaknom då ur syndens opiidvala,
Och vaksamhetens kalk vi tömmom ut!
Skall sista hanegället oss hugsvala,
Då höfves, att vi oss beredt förut.
Så hållom oss då hvarje stund beredde,
För hvarje dag blir räkenskapens qväll. . .
Tänk om i dag re’n domens hane bredde
Sin Vinge ut och gol sitt morgongäll!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
