- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
15

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig, och sedan Cagliostro följt sina gäster till dörren, befunno sig de båda herrarne snart åter i mottagningsrummet. I samma ögonblick slogos salongsdörrarna upp, och tvenne qvinnor inträdde. Tätt beslöjade och i en enkel drägt, var dock deras hållning af det slag, att de unga männen vördnadsfullt stannade, under det de båda damerna med rörelser af gazellens behag skyndade förbi.

— Ja, må du ha rätt och grefve Cagliostro vara hvem och hurudan som helst, det är dock icke utan intresse att dröja i hans mottagningsrum — sade baron Staël. — Jag har här sett damer från den högsta societet och —

— och qvinnor ega alltid förmåga att fängsla vår inbillning och vårt hjerta. En damernas riddare... honny soit qui mal y pense! Men min hatt?... Jag bar den nyss under armen... och, under spådomen... jag har glömt den inne i herr Cagliostros rum. Vänta, jag kommer straxt!

Grefve Fersen hade åter hastigt närmat sig mystikerns arbetsrum. I det ögonblick han sträckte ut handen för att lyfta dörrens draperier hörde han ett lätt rop, nästan ett skri.

Först nu kom han att tänka på det ogrannlaga i att hafva följt de båda qvinnor, som nyss gått honom förbi. Hade man sett honom? Hvad betydde detta lilla rop, som nu efterföljdes af tystnad?

»En damernas riddare»... hans hjerta slog några takter fortare än förut. Var någon fara å färde? Åh nej, säkert icke! Det var blott mystikern, som visat någon öfverraskande syn.

Småleende åt denna förmodan och åt verldens dårskap, var han just i begrepp att återvända, då hans öra träffades af följande ord:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free