- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
28

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kusken körde fort, vagnen rasslade och gnisslade och hästarne frustade.

Från Elise Berntssons klara ögon sköt nästan en halft skrämd blick, men då de båda förnäma damerna icke tycktes akta på denna vilda framfart, utan måhända ansågo den som ett privilegium för deras samhällsställning, så dolde den unga flickan sin oro med ett småleende. Man beredde ju henne ett nöje och hon borde vara tacksam.

Med en oförsynthet, den man i vår tid icke kan förstå, rullade vagnen öfver gatorna och rusade omkring hörnen, och barnen flögo skrikande intill husraderna, der förskrämda mödrar ryckte dem till sig, medan män slogo hvarandra på axeln, uppmanande hvarandra att rädda sina lemmar, under det de nyfiket blickade efter vagnen, utan att de syntes särdeles störda eller tycktes hysa någon tanke på, att det kunde ligga något oförsvarligt eller till och med oförskämdt i de åkandes beteende. Folket syntes ödmjukt, det var sedan sekler väl dresseradt; om någon bland det hade lyft af hatten, efter att hafva erhållit ett piskrapp, skulle det hvarken förvånat hans kamrater eller de stolta herrskaperna. Att lida och fördraga sådant och mer dertill hade blifvit en vana, det hade, så att säga, ingått i folkets traditioner, och om någon höjde sin röst för att säga, det lidandets tid en gång borde hafva ett slut, så lyssnade man helt skygg till sådana ord, hvilka visserligen klingade bra, men på hvilkas förverkligande ingen vågade tänka.

Detta höfviska, undergifna folk, som betalade sina skatter till staten och kyrkan, som betalade sina skatter under hvad namn man än pålade dem; detta folk, som tycktes sofva i sitt elände, såg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free