Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säng, som man erbjöd åt henne, och fru Vergennes och fröken Dücker betraktade hvarandra med rådlös häpnad.
Nu kom läkaren, en gammal, darrhändt herre, som sade att fru Mineau var svårt sårad, och sedan han lagt förbandet om Elise Berntssons panna, försäkrade han, att det icke var värdt, att den unga flickan fördes bort, åtminstone de första dagarna; stöten hade träffat en åder och förbandet kunde lätt rubbas.
De båda damerna betraktade med obeslutsamma blickar sina förstörda toiletter samt den främmande kavaljeren, som vördnadsfullt stannat vid dörren.
— Jag skall nog vårda henne — sade den brunetta qvinnan, som med mycket lugn i sitt beteende lagt ett örngott under den unga flickans hufvud, derunder med ett visst välbehag betraktande sina stora händer, hvilka voro smyckade med flera ringar. — Herrskapet kan tryggt lita på mig.
Det fanns för ögonblicket icke något annat råd än att trygga sig till denna försäkran; den unga flickan låg fortfarande halft vanmäktig med slutna ögonlock.
— Vi äro tacksamma för anbudet af er vagn, herr Markman — sade fröken Dücker efter en liten öfverläggning med grefvinnan de Vergennes; — men jag är verkligen i stort bryderi för detta unga fruntimmer. Hon följer mig som sällskap och det smärtar mig att lemna henne på ett obekant ställe... utan skydd, här i Paris och i dessa tider, då man dagligen hör...
— Madame, sade herr Markman, i det han artigt vände sig till värdinnan, som ur den brokiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
