Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men jag fick lefva för att se min dotter återvända... återvända för att omkomma här i elände.
Vi fordrade rättvisa; man trampade oss under fötterna, och den förnäma monseigneuren sade, att han ej kunde hjelpa, om vackra flickor hade lust att komma på hans små soupéer.
Marion tystnade, hon slog i vild lidelse sina aftärda händer för sitt ansigte, en djup, ihålig snyftning höjde hennes bröst; men tårar stego icke upp i de brännande ögonen, — tårekällorna voro förtorkade af hatets bitterhet.
— Det kommer en vedergällningens dag, monsieur, den måste komma... århundradens orättvisor skola bli hämnade!
Marion hade rest sig upp. Hennes vacklande kropp hade fått styrka och hon mätte den unge mannen med lågande blickar.
— Hvad lyssnar ni på, monsieur? Tror ni, att jag skall prata något, som ni kan få att sqvallra om? Åh, jag tror er icke! Ni må ha milda ögon och leende läppar... jag tror er icke! Marion vet att tiga, till dess stunden är inne... och hon skall ha fröjden att lefva denna räkenskapens stund!
Med en stolt åtbörd, med ett olyckans majestät i sina rörelser, vände den gamla qvinnan sig bort från honom.
Gripen af en ångestfull beklämning riktade han sina blickar fram åt denna gata, denna förstadens sista gata, hvilken förde fram till landsvägen.
Det var en lång sträcka af små, eländiga hus med fattiga invånare. Många af dessa armodets barn sutto framför sina husdörrar. De skuro sönder lökar eller sköljde sallad och rotfrukter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
