Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att kunna dela lika, en önskan att predika Guds ord om att alla äro bröder steg upp i hans själ. Ja, han ville blifva en folkets man, de okunnigas och hjelplösas man, och han svor hat mot allt förtryck. Framtiden skulle blifva som öfvergjuten af ljus; alla nationer skulle blifva förbrödrade; ingen blodsutgjutelse mera, inga krig, arbete för alla, lika rätt för alla, fred för alla! Ja, först en jemkning af alla orättvisa förhållanden och sedan — mensklighetens fullkomnande.
Han gick fort, hans sinne hade likasom fått vingar. Plötsligen kände han sig fasthållen i rocken, det var fru Chermont, som röd och andtruten stod framför honom.
— Man får då riktigt springa lifvet ur sig... ursäkta, monsieur, det unga fruntimret vill tala med er.
Fredrik Markman, från fantasiens himmel sålunda ryckt till jorden, följde fru Chermont. Från en mensklighetens välgörare förvandlades han åter plötsligt till artig kavaljer.
— Den unga damen är ännu helt matt; hon hade nyss ett anfall af svindel; jag tror icke det är värdt, hon beger sig hem i qväll.
Fru Chermont smålog. Hon hade gifvit en vink, för att befrämja sitt syfte att så länge som möjligt låta det unga paret njuta af sin gästfrihet, och i sitt sinne gjorde hon som hastigast en öfverräkning af hvad den förlängda tiden kunde inbringa henne.
— Jag har en liten trädgård, och det vore kanske icke ur vägen, om mademoiselle först der ett par dagar vande sig vid luften.
— Luften? upprepade herr Markman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
