Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den unga flickans ansigte och fina gestalt blandade sig i hans drömmar och gåfvo dem en viss poetisk flygt, och den sjunkande solens sista strålar passade väl till hans sinnesstämning.
Han satt med sänkt hufvud, och i samma stund han höjde det blickade honom till mötes Marions mörka ögon, som genom deras omgifvande svarta ringar syntes ännu mörkare och nästan olycksbådande.
Fredrik Markman nickade vänligt mot henne, der hon stod vid den låga inhägnaden, blickande på honom utan återvändo.
— Vill ni mig något, Marion?
— Jag vet inte, huru det är; men det är väl för ni varit så god mot mig, som jag inte kan låta bli att tänka på er... eller om det är derföre, att det finnes något i ert ansigte, som påminner om
Nanette... ja, herre, det är så. Om min späda son hade fått lefva, skulle han varit lik er... jag
är viss derpå... stackars Nanette!
— Hon har öfvervunnit sitt lidande.
Marions ögon glänste af en hastig glädjeblixt.
— Ja, ja, hon har det lugnt, det är sannt. Hon var en god flicka; men man hade ändå hjerta att peka finger åt henne...
Marions skälfvande kropp vaggade sakta fram och tillbaka; hon var som ett rö, hvilket af en vindstöt när som helst kan bräckas.
— Ni talar så vänligt om Nanette och ändå kände ni henne icke... det fröjdar mig att få tala om henne med er. Ack, ni är en främling och vet litet eller intet om lifvet här, jag skulle kunna visa er... visa er...
— Hvad?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
