Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häftigt, med gnistrande ögon och passionerade åtbörder.
I samma ögonblick rycktes dörren upp och stängdes lika hastigt. Ett garnnystan rullade fram till den fetlagda qvinnan vid skänken, hvilken helt lugnt tog upp detta nystan samt knöt det fast vid en stickstrumpa, på hvilken hon nu böjjade att arbeta.
I ett nu förändrades scenen. De kortspelande karlarne talade bara om sina kort. Baptists mun blef så tyst och sluten, som om den aldrig öppnat sig till något tal, och männen framför disken skämtade med värdinnan. Hon var den enda, som kastade en missnöjd blick motdörren, i det hon halfhögt sade:
— Man kan då aldrig få vara i fred!
Dessa ord kunde gälla männens skämt, lika så väl som hvad som helst annat, och hon smålog gladt och obesväradt, då en lång smärt man inträdde.
Han var klädd som en chausséarbetare och han kastade sin blå mössa på disken samt nickade fryntligt.
— Här är ett gladt lag, — sade han — riktigt muntert, tror jag...
Ingen tycktes akta på hans ord, hvar och en syntes sysselsatt med att småprata, och ett par af spelarne gnabbades temligen skarpt.
— Nej, jag kan icke tvingas att spela mer! Hvad rår jag för att jag vunnit hela din kassa?
— Ännu en gifning!
— Kör då! Du har tvingat mig till fem spel; men detta blir det sista. Får jag min vinst?
— Jag knusslar inte!
Och spelarne, en efter annan, slogo korten i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
