Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tinningen, och Elise, det välsignade barnet, har skrifvit, att hon nu är alldeles ihjälslagen...
— Och ger på detta sätt sin död tillkänna! Skräddarmästar Alström utstötte ett skratt, som nästan hade något af åskans skräll och som utöfvade en så förbryllande verkan på hans hustru, att hon smög sig bort i en vrå, der hon oupphörligen blinkande betraktade honom.
— Jag undrar inte alls på, att du blir förtretad på Beatas prat, som, lindrigast sagdt, ofta är utan sammanhang. Hela händelsen är den, att Elise af ett vagnstak fått i hufvudet ett slag, från hvilket hon dock nu är alldeles återstäld.
— Vagnstak, vagnstak! — ropade den lille skräddaren, som kröp ihop och derpå gjorde ett grodlikt skutt; — skall jag då inte få höra något annat! Vet ni då inte, att konungen börjar att spisa precist en qvarts timma härefter!
— Jag skulle gerna låta bli att gå — mumlade hans hustru, som dock lydaktigt och skyndsamt ordnade sin hufva samt knöt en brokig duk öfver sin storblommiga kofta.
— Om jag skulle blifva borta, undrar jag just hvad Gustaf egentligen skulle tro! sade den lille skräddarmästaren, som med händerna på ryggen långsamt vandrade fram och tillbaka. — Ännu har icke en offentlig spisning försiggått, der jag ej uppvaktat. Jag ser tydligen, huru Gustafs öga, med ett blixtrande och nådigt uttryck, dröjer vid mig. Han ser precist ut, som han ville säga: jag är nöjd med dig, gamle Alström, du är just af rätta sorten; sådana som du äro skapade att stödja min tron...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
