Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Drottningen tystnade. Det låg ett mildt svärmeri i hennes blick, och då hon vände sitt hufvud, mötte hon konungens kärleksfulla ögon.
— Sire — sade hon och räckte honom rodnande handen — ni har lyssnat på mig!
— Jag har gått öfver gräsmattan. Men en annan gång, då ers majestät slösar sitt beröm öfver mig... ett beröm, som gläder mitt hjerta, på samma gång jag finner det oförtjent... så tala ej så högt, ifall jag ej får höra det! Min broder Artois har sändt mig hit, i det han påstod, att ert samtal med grefve Fersen troligtvis skulle intressera mig.
Marie Antoinette vexlade med den svenska ädlingen en flyktig blick.
— Vår broder Artois är full af upptåg — sade hon gladt; — en kärare person, än ers majestät, kunde han icke sända mig. Det börjar regnstänka nu. Vi gå in, om ers majestät behagar. Nej, grefve Fersen, ni följer oss; ni är min uppvaktande kavaljer för i dag. Det skall säkert glädja grefven af Artois att se, det hans majestät såväl som jag egnar er sin nåd. Men låt oss springa undan regnskuren här, en liten kapplöpning skall sätta lif i oss!
Marie Antoinette ilade framåt och med ett hjertligt skratt inväntade hon på trappan sin gemål och de gäster, hvilka följt hennes exempel.
— Nu till våra toiletter! — sade hon; — dessa kostymer bli tråkiga i längden.
Först långt efter sedan regnskuren hade upphört visade sig Marie Antoinette, och innan hennes ankomst hade man god tid att i salongerna hviska till hvarandra: »men hvem är då egentligen den unge svensken, som drottningen på allt sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
