Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ni har blifvit helt allvarlig, Antoinette — sade konungen, som hade nalkats och nu tog plats bredvid henne.
— Sire, — sade Marie Antoinette — jag hade i dag tänkt vara så glad; men det är med mig som med solen, hvilken Artois nyss så artigt liknade mig vid, det ligger moln omkring den och mjeltsjuka smyger sig in i min själ. Jag hade tänkt, att vi som bondfolk skulle irra omkring och söka äfventyr; men äfventyren fly oss; det är en långsam, tryckande dag och jag har blifvit tungsint och tråkig.
Marie Antoinette höjde sitt vackra hufvud och ett matt leende skänkte en sorgsen glans åt hennes ögon.
— Det första kan ni blifva, Antoinette; men det sista aldrig!
— Ni är sjelfva artigheten... nej, nu vill jag sjunga bort mitt missmod, sjunga mitt eget hjerta till ro.
Gående fram till pianot, tog hon der plats, och med synbar rörelse sjöng hon nu de vackra och
passionerade kupletterna ur operan Didon:
»Ack! hvad jag kände mig hänförd
Då jag upptog dig i mitt hjerta! etc.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>