Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtjuste dem.[1] Den älsklige skaldens intagande väsende, hans glada, goda ögon, hans i förtid grånade hår, som dock endast ökade hans utseendes värdighet, hvilket i förening med den rena himmelsluft af poesi, som var hans ursprungliga lifskrets, gaf honom i umgängessättet något oemotståndligt tilldragande, och Gustaf III:s skarpblick hade funnit den man, som kunde hänföra fransmännen och på samma gång gagna sitt lands intressen.
Kanske icke särdeles road af den diplomatiska banan, gick grefve Creutz dock framåt till statens högsta embeten. Han kunde icke tänka sig någon åtskilnad mellan det poetiskt sköna och det moraliskt sköna, och lät icke störa sig i den harmoniska drömfägringen af en själsverld, der han alltid förmådde insmälta och rena hela det vanliga alldagslifvet, så att han förvandlade äfven sin ministerbefattning till poesi — utan att derför sköta denna mindre skickligt.[2]
Grefve Creutz hade måhända samlat omkring sig denna societé, för att under en lekande konversation beröra en del allvarliga ämnen. Kanske hade han af sin konung fått i uppdrag att af grefve de Vergennes, Frankrikes utrikesminister, söka utforska, huruvida man vid hofvet gunstigt skulle upptaga, om några europeiska makter skulle uppträda till Frankrikes fördel i kriget med England — en sorts beväpnad bemedling, hvars fördel också grefve Creutz likasom händelsevis framställde.
— Om, till exempel, er konung skulle göra ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
