Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som bestämdt är i hennes tycke, ju bjertare, desto bättre.
Och alltjemt leende gjorde Elise ett paket, som hon öfverlemnade till Fredrik Markman.
— Det tar ingen stor plats, fullföljde hon; men skulle göra stor glädje. Ni kan icke tro, huru snäll fru Alström är, om hon också är något olik annat folk.
Elise drog en liten suck.
— Men just sådan hon är, tycker jag om henne och ni skulle göra så med, om ni kände henne så väl som jag. Ser ni, stundom har jag varit lekkamrat till fröken Dücker, stundom har jag varit hos fru Alström; hon är egentligen min fostermor och hvad hon i grunden kunde, det var att skämma bort mig.
Jag tror er fullkomligt.
— Hon var icke slägt till mig, det var icke af någon sorts pligtkänsla, det var af hjertats godhet, som hon åtog sig mig. Hon hade varit läskamrat med min mor... varit tärna på hennes bröllop och vistats i mina föräldrars hus, tills hon sjelf fördes bort som brud. Prestgården, der jag är född, har hon så lifligt beskrifvit för mig... min far var prest, och då han och mor nästan samtidigt föllo ifrån...
Elise, som talat fort och med sitt unga hjertas lifliga känsla, höll nu upp några sekunder och tvekande och halft rörd tillade hon hastigt:
— Jag berättar er nu en hop saker, som icke kunna intressera... och så vill jag endast be er om min hjertliga helsning till min fostermor.
— Var säker, att den skall framföras, och jag skall säga, att ni är munter, glad och lycklig. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
