Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vänta tills ni blir rådsherre, herr Markman, och jag skall då möjligtvis lyssna på er... nu
tillhör ni min beskickning i Paris och har min särskilda ynnest, jag upprepar det.
— Jag ber om nåd, ers majestät!
— Foi de gentilhomme! Detta var ett drag af er, som dock lärt mig, att ni icke skall säga något annat än hvad ni verkligen tänker — fortfor konungen skrattande. — Det är vanligtvis oklokt att vara uppriktig; men som jag sökt er för uppriktighetens skull, vill jag icke råda er in på någon klokhets väg, fattar ni; men kom alltid ihåg, att en oåtspord rådgifvare oftast får otack till lön.
— Som sådan vare det mig långt från mig att vilja uppträda! Om så befalles, skall jag inför ers majestät föra folkets talan, utan några bisatser.
— Vi ha det då fullkomligt klart med hvarandra, Och nu, à propos folket, hurudan är sinnesstämningen i Frankrike, särskildt i Paris?
— Ers majestät! — Fredrik Markman kände ännu efter den tillrättavisning, han fått, en viss förlägenhet. Han fann måhända det icke vara någon särdeles lätt sak att tala Gustaf III till nöjes.
— Nåväl... landets ställning?
— Ers majestät, folket är förtryckt...
— Det är den vanliga klagan. Således, det är förtryckt?...
— De förnämas öfvermod och slöseri äro utan all gräns; utan sedlighet...
— Ni anser, att de borde vara Spartaner i försakelser? — Ett leende flög öfver konungens läppar.
— Jag anser, att de åtminstone icke borde hopa förseelse på förseelse, brott på brott. Ers majestät, jag har sett folket, det lägre folket på ganska nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
