Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Markman kunde skrifva till vår Elise... det var han, som var närvarande, då vagnstaket föll öfver henne.
— Mjuka tjenare! Jag vet... jag har den äran!... Jag vet genom flickans bref, att ni är anstäld vid svenska beskickningen i Paris. En ära för vårt hus... var god och skrif! Detta är då ett besök, som gör mitt ringa hem en verklig heder!
Och den lille skräddaren utförde den artigaste bugning, hvarpå han stälde sig helt rak och stel, samt sökte i sitt sätt inlägga en finhet, som nästan gaf honom utseende af en kolossal tandpetare. — Hvad nytt från hofvet? tillade han.
— Jag har haft ett företräde hos konungen; men några nyheter känner jag icke till.
— Ett företräde! Foi de gentilhomme, som konungen säger! Uppriktigt sagdt, Gustaf är oförliknelig. Det är egentligen en hemlighet, men jag kan ändå anförtro er den, jag litar på er heder. Jag tänker få mig ett och annat att bestyra med majestätet.. . jag har mina jern i elden för att ordna den saken... ser ni, jag slutar inte, förrän jag blir hofskräddare!
Mäster Alström blinkade med sina matta ljusblå ögon, derpå betraktade han med en djupsinnig min sina skospännen, måhända i den hemliga förhoppning, att han med sina planer imponerade på herr Markman.
— Jag vågar således säga, att allt, som rör hofvet, rör också mig — återtog han; — jag hörde helt nyss en löjlig historia. Mor, du minnes ju den der lilla Sofia Hagman, den der fattiga ungen, som nu tjenar som kammarpiga hos grefvinnan Piper, född Ekeblad?
— Ett vackert barn — sade den värda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
